Annars var det mest gamla välkända namn som Thomas Pettersson, Skövde Nisse Lind, Borås,  P-A Skoglund, Lidköping och Mats Persson från Helsingborg. Tillsammans med Mats åkte "Skånepågarna" Magnus Gunnarsson, Charlie Andersson och Magnus Lantblom. Även en av sveriges skickligaste havsfiskare på damsidan Marie Svensson, Varberg (nybliven svensk mästarinna i havsfiske) var med för andra året i rad. Nicklas Kolbeck och Christian Bergkvist båda från Göteborg och till vardags fiskande för SVHK (Svenska Havsfiskeklubben) anmälde sig tidigt till truppen för att inte missa det spännande plattfiskmetet som vi upplevt året innan. Nicklas och Christian är mycket hängivna plattfiskmetare och skulle satsa stenhårt på det fisket. Själv åkte jag som vanligt ihop med min gamla vanliga vapendragare Björn " Lucky" Strömberg från Skövde.
 

Vart vi än kom ifrån i Sveriges avlånga land så skulle vi ha det så trevligt som möjligt. Eftersom vårt fiske alltid förläggs i maj när vi fiskar i Fedje så har inte midnattsolen börjat lysa på nätterna än. Det gör att alla båtar befinner sig vid kaj vid 8-9 tiden på kvällen. Gemensamhetsfaktorn i stugan blir på det sättet hög eftersom det blir några timmars stugsnack och diverse tackelknytning innan det är dags att dra sig till sängs för att samla kraft till nästa fiskepass. Åker man senare på året till ställen som Saltströmmen, Vannöy och liknande ställen så är det nästan lika ljust dygnet runt. Då har man snart förskjutit fisketiden, helt plötsligt fiskar man själv bara på nätterna medans kompisteamen fiskar på dagarna, eller tvärtom. 

Fina priser var inköpta och en "sista kvällen middag" var beställd utav vår värd Jan. Då skulle premierna utdelas till dom största och ovanligaste arterna som fångats under veckan. Vår avslutningsfest på Fedje har blivit en välkommen och uppskattad tradition. nb Jan och Mona är mycket skickliga kockar och i år stod valbiff och räkor på menyn. En och annan öl skulle säkert slinka ner också. Det gäller att hålla sig skärpt under fisketiden för här delas också ut pris till resans sämsta prestation och den vill man ju inte gärna ha. Det kan röra sig om vad som helst typ rensa ett rekord av misstag eller sätta rullen bakåfram på spöt, eller vad säger du Micke :-) 

Som vanligt tog Jan och Mona, vårt trevliga värdpar emot oss med stora famnen när vi i samlad karavan åkte av färjan. Snacket i bilen upp handlade mycket om ifall det bra fisket från tidigare år fortfarande skulle hålla i sig. Våran listiga plan om att gå och lägga oss när vi kom fram för att dagen därpå kunna fiska helt utsövda gick givetvis åt skogen för att uttrycka det milt. Solen lös från klar himmel och det blev rena rusningen till iläggningsrampen som ligger en bit ifrån där vi bor. Tröttheten kändes helt plötsligt som bortblåst efter den långtråkiga resan. Vi var helt enkelt tvungna att börja fisket på stubinen, fiskefebern värkte i kroppen som vanligt när man satt foten på norsk mark.
 

Eftersom vi inte hade så många timmars fiske framför oss innan det skulle bli mörkt bestämde vi oss för att testa om dom svårlurade rödspättorna från året innan fortfarande skulle finnas kvar på samma plats. Pillefisketackel, spinnspön och räkor som agn gjordes snabbt i ordning. När all packning blivit formligen inkastad på rummen så bar det iväg mot det lilla sundet som året innan överraskat oss med sitt rikliga innehåll av både rödspätta, bergtunga och havskatt. Dom frusna räkorna tinades snabbt upp i lite vatten medans Strömberg styrde "Melker" mot spättastället. Våra förhoppningar om att det inte skulle varit en engångsföreteelse året innan att plattfiskarna fanns i det lilla sundet infriades glädjande nog snabbt. 
 

Både bergtunga, sandskädda och rödspätta nappade friskt. Räkorna gick åt som smör i solen när framförallt bergtungorna gick till attack. Värre agntjuvar har vi aldrig skådat. Helt obemärkt smög dom på räkagnen och rensade snabbt och effektivt rent på tafsarna. Hade man en tafs med två krok agnade med färska räkbitar, som faktiskt sitter rätt bra så dröjde det inte mer än någon minut  innan det var rensat och klart. För att överhuvudtaget fånga någon var man tvungen att gå ner ordentligt både i krokst och i agn. 

I år verkade det som hela sundet var fullt med bergtunga. Alla tittade förvånat på sina avbetade tackel när dom vevats upp från botten efter bara några minuter. Inte ett spår efter någon räka, helt renrakat gång efter gång. Dom små  försiktiga nappen var oerhört svåra att märka om man inte hade ett riktigt känsligt spö. Efter diverse tackelbyten till mindre krok så började dom till slut att fastna på krokarna.
 

Även rödspäättorna var på bettet och kalasade friskt på räkagnen. Vi hade ett underbart fiske i det lilla sundet även resten av tiden. Nicklas och Christian som hade mindre båt än oss andra fiskade inte så mycker annat än plattfisk. Resultatet lät heller inte vänta på sig. Christian fick den största spättan på hela resan, en maffig sak på hela 2,6 kilo. Nicklas skämdes inte heller för sig utan drog den största bergtungan och det var ingen dålig bit. Tungan vägde hela 1,2 kilo, nästan nytt norgerekord med endast ynkliga 70 gr som skilde.
 

Andra trevliga överaskningar som kom upp i det artrika sundet var två små hälleflundror och en otroligt vacker randig sjökock. För hälleflundrorna svarade Marie Svensson och Magnus Lantblom. Ingen av dom hade tidigare fångat någon hälleflundra så det var bara att välkomna dom till kveiteklubben. Vikterna låg runt 1,5 kilo, inga större pjäser men hälleflundra är hälleflundra som det så fint heter. Sjökocken fick jag själv och det var rätt så kul eftersom den arten fattas på min artlista. 
 

Stämmningen var mer än hög när jag på prisutdelningen fick mottaga pris för fisken. Pris för största sea-cock lät nomineringen. Översättningen haltar väl lite men kul var det. 
 

När vi inte fiskade i plattfisksundet så låg vi på någon av dom många grundtopparna runt ön och metade havskatt. Fisket var bra, vi fick massor med katter men dom riktigt stora fiskarna lös med sin frånvaro. Den största havskatt som kom upp på hela resan detta år vägde 9,260.

Mikael Johansson och Per Magnusson fick också under detta fiske några ordentliga napp som inte var av havskatt. Mikael drog en maffig torskdoublé där fiskarna vägde 14,3 resp 10,1 kg. Båtkompisen Per fick den största långan, den tyngde ner vågen till prick 12 kg. Synd att tiden inte räcker till för allt man vill prova under den  korta tid man fiskar. Fedje har annars en enorm potential när det gäller långa av riktigt grov kaliber. I våras kan nämnas att ett flertal långor över trettio kilo fångades bara några distans från ön av norska sportfiskare. Den största vägde 35 kilo prick.

Det var under ett av dessa kattfisken som Björn Strömberg fick upp en underligt tecknad havskatt. Först trodde vi att det var ett missfoster men efter några minuters övervägande såg vi att det var en fläckig havskatt, vikten fastställdes 2,5 kg så det var ingen jätte men ändå en fruktansvärt rolig och ovanlig fångst. Den fläckiga havskatten lever på djupare vatten än den vanliga grå och kan nå en vikt över 25 kg. Djupet där vi fiskade var 50 m och betet som lockade till hugg var en sejfilé. Efter lite efterforskningar bland lokalbefolkningen så hade det fångats ytterligare en fläckig havskatt i år på spö i ungefär samma vikt. Men detta var också dom enda två  som fångats på sportfiskeutrustning så länge någon kunde minnas. 
 

Strömberg som ofta klagat över att han aldrig får några ovanliga arter när vi fiskar fick härmed avlägga ett dyrt och heligt löfte om att aldrig mer uttala dessa ord. Inte under några som helst omständigheter.

Bland havskatt och plattfisk av alla dess slag skulle det även i år dyka upp några märkliga fiskar som vi tidigare fått ett flertal exemplar av på Fedje, nämligen marulkar. Först att kroka på en av dessa välkamouflerade fiskar var P-A Skoglund. Fisken som inte gjorde något nämvärt motstånd bet över hans sejagnade krok på 40 m djup. Vikten fastställdes senare på dagen till 10, 92 kg och blev den största av dom tre som fångades. Mikael "Hana" Johansson och Thomas Pettersson var inte sena att följa P-A:s exempel utan stog för dom andra två som vägde  5,98 resp 4,82 kg. Alla tre marulkarna nappade under fiske efter havskatt med stora sejfiléer som agn. 

Yrkesfisket efter marulk är rätt så omfattande på Fedje. Det ligger ofta så kallade "Breiflabbsgarn" på grunden. För den som saknar en marulk på sin artlista bör chansen vara relativt stor att komplettera den just här. Nu hör ju inte marulken till det mest lättfångade hur rikligt det än är av dom, men chansen finns där. Marulkens chans att överleva beror på hur väl dom kan kamouflera sig och därmed skaffa sig föda genom att överraska sina byten. Därför röjer den inte sin identitet där den ligger blickstill och lurar på botten i första taget. Pilken eller agnet måste komma i så omeddelbar närhet av det stora gapet att den är säker på att ta sitt byte om den skall avslöja sig. 
 

Med den lilla propeller den har till sin hjälp att simma med så kan den inte själv jaga ikapp sina byten. Men när väl en liten fisk kommer framför det stora gapet så sker allt med blixtens hastighet. Inom en millisekund sugs den in i marulkens rikligt tandbeväpnade käft. Marulken är inte bara en skicklig kamoufleringsexpert den är även en långt driven sportfiskare. På huvudet sitter nämligen två hudfliksförsedda fiskspön som den dinglar med framför jättegapet för att locka fisk med. En helt makalös anordning som marulken fiskat med långt innan vi människor ens hade uppfunnit den första benkroken. 

När vädret var för blåsigt eller strömmen var för stark att fiska havskatt så låg vi även i år utmed land på grynnor och spinnfiskade efter bleka. Toppar på 10-15 meter var effektivast. Massor med bleka i 3-kilosklassen fullständigt kastade sig över shadar och curlytails som vi apterat på jiggskallar i st 40-80 gr. Blekan är en enorm faighter på lätt utrustning. 
 

När den nappat står spöt och skakar som efter en elektrisk chock tills den fattar att den sitter fast. När den sen sätter iväg är det bäst att ha reda på rullbromsarna, särskilt om det är en bleka i 5-8 kilosklassen. Flera ursinniga utrusningar efter varandra är kännetecknande. Tyvärr så brukar dom lite större blekorna ta ut sig så till den milda grad att återutsättning oftast misslyckas medans dom mindre oftast klarar sig mycket bra. Dom som inte klarade sig skänktes till Jan och Mona som hade något specialrecept på fiskbullar gjort på bleka som skulle vara fantastiskt gott. Tyvärr fick vi inte tillfälle att smaka på dom .

Mats Perssons glada skånegäng hittade en kväll på ett ordentligt stim som samlats över ett grund som ligger på bara 11 meter. Bland massor av blekor i 3-4 kg:s klassen fick Charly Andersson plötsligt ett napp som höll på att tömma rullen på lina. 
 

Efter en seg kamp kunde till slut en magnifik bleka på hela 9,5 kilo lyftas in i båten. Tydligen hade dom hittat ett grund som innehöll ett flertal riktigt romstinna honor bland alla trekiloshannar. Charlys 9,5 kilos bleka innehöll hela 1,8 kilo rom. När väl blekorna slutat nappa kunde dom summera in ett flertal riktigt maffiga fiskar. Förutom Charlys första bleka på 9,5 kg så kunde han även väga in en på 8,62 och 7,96. Magnus Lantblom och Mats Persson fick var sin på 8,5 resp 7,72.  Sammanlagt så blev det en lyckad resa bland havskatter, marulkar, plattfisk av olika slag och mängder av stridbara blekor. Strömbergs fläckiga havskatt och den lilla sjökocken var ytterligare trevliga inslag i fisket och det är det som är den stora tjusningen med havsfiske. Man kan aldrog vara säker på vad som sitter på kroken när man vevar upp.   Tight Lines Björn "Carlo" Karlsson