|
Fedje 2001 Ett
tungt hugg nere på botten fortplantar sig i spöt, jag väntar
några sekunder innan jag sätter in ett mothugg som resulterar
i fast fisk. Spöt svarar upp med en kraftig bugning. Fisken vill
inte alls följa med i början men till slut kommer den sakta
upp utan något större motstånd. Typiskt beteende för
en av havets mest fulsnygga fiskar -nämligen havskatten.
|
|||||
|
|||||
|
Vi var tretton personer från skilda delar av Sverige som sammanstrålade på den lilla ön Fedje för en veckas havsfiske efter främst bleka, havskatt och olika sorters plattfiskar. Fedje är Norges västligast bebodda ö och är belägen ca 1 timmes bilfärd norr om Bergen. Fedje är känt som "Landsbyn mitt i havet" och har ett invånarantal runt 685 personer. I tillägg till ön finns 124 holmar och skär som omger huvudön. När vi anlände efter den halvtimmeslånga färjeturen från Saevröy tog vårt trevliga värdpar Jan och Mona emot oss på Holmen Café. Båtarna skulle snabbt i sjön bestämdes. En litet problem vara bara att vi inte hade någon ramp, den vi använt tidigare ägdes av en annan öbo. Han hade nu i sin tur blivit osams med den öbo som ägde vägen ner till hans ramp -och den fick vi inte åka på. Jan som inte lider brist på fantasi ringde bort till färjelägret och fixade så vi fick bruka kommunens enorma tilläggningsramp för färjan istället. Vi körde på ekipagen två och två och sänkte ner alltihop med hydraliken. Eftersom det var lågvatten så hade det hela en rätt så kraftig lutning, man var livrädd för att hela ekipagen skulle glida ner i vattnet. Men som tur var löpte allt problemfritt, snart låg båtarna säkert förankrade vid bryggan. Självklart blev det en provtur direkt, dom hundra milen vi tillryggalagt från Sverige var som bortblåsta. Det gjorde inte saken sämre att hela havet låg som en spegel och solen lyste från en klarblå himmel. Perfekta förhållanden för att göra ett försök på dom yttre grunden efter katt. När vi väl kommit ut var inte fisket på topp, men alla lyckades ändå fånga havskatt. Flertalet av oss gick nog inte in för fisket så hårt, utan njöt nog mest av att vara på havet under så fantastiska förhållanden. Efter ett par resor i rad upp till den stormpiskade lilla ön Röst lär man sig att uppskatta sådana dagar.
Havskatt Bästa tacklet för detta fiske är ett så kallat "Norgetackel". För norska förhållanden där chansen på riktigt stor katt finns knyts det bäst med 1,0-1,2 mm nylonlina. Detta på grund av att man ofta fiskar med stora sejfiléer som agn -och dessa annars tvinnar tunnare lina under upp -och nedvevning med trassel som följd. Den tjockare linan reder sig helt klart bättre under fisket.Vi fick rätt snart utdelning på vårt sökande utmed topparna. Först i början sökte vi havskatten direkt på topparna men där fanns inget. Istället fick vi söka djupare och till slut fann vi dom på ca 40-50 m djup utmed södersidan på ett av dom yttre grunden. Katterna stog mycket koncentrerat på små fläckar så det gällde att hitta tillbaks till rätt plats efter drifterna. Under ett par timmars fiske upplevde vi rena huggsexan när katterna gick till anfall mot våra sejagnade krokarna. Många av dom höll en hög vikt. Tyngst vägde en katt på prick 10,0 kg, fångad av Magnus Nilsson, Vellinge.
Övrigt
fiske
En dag när vi var inblåsta blev det fisketävling från bryggan, allt för att hålla humöret uppe över det dåliga vädret. Jag och Peter Nilsson tog täten och agnade upp några spön. Dom andra visade inget större intresse så vi fiskade själva första timmen. Det blåste en svinkall nordlig vind, säkert runt 20 m/s. Resultatatet var magert från början, endast ett par småtorskar ville nappa. Till slut kom Göran Enström ner och slängde ut ett räkagnat tackel.
Förutom havskatt och plattfisk finns det möjlighet på andra spännande arter runt ön. Tidigare år har blekafisket varit fantastiskt men i år lös dom med sin frånvaro. Vi spinnfiskade av i stort sett varenda topp runt ön utan att fånga tyngre fiskar än på några kilo. Det var heller inte dom mängder vi varit vana vid utan endast någon ströfisk då och då som nappade. Det verkade som blekorna gick på djupet för vi fångade dom flesta när vi fiskade efter andra arter på 100-120 meters djup. En dag hittade "Team Murphys" skeppare Peter Nilsson en liten kant på 120 m djup där det samlats ett stort stim kungsfisk. Vi fick ett helt gäng med fina fiskar under ett par timmars fiske. Fiskarna låg i snittvikt runt ett kilo och avnjöts senare på kvällen i stugan.
Runt Fedje finns också ovanligt stora bestånd av den sägensomspunna marulken, en fisk som inte vinner några skönhetspris, men som är desto mer välsmakande på matbordet. Förr i tiden fick inte en marulk tas ombord på fiskebåtarna eftersom det betydde otur. Nu för tiden har yrkesfiskarna ändrat uppfattning, runt många grund sitter det garn utsatta enbart för marulk. I fiskbilen går den under betäckningen "kotlettfisk" och det norska namnet är "breiflabb". Att den kallas så kan man mycket väl förstå, det är inte mycket kropp förutom det enorma huvudet. Varje år vi fiskat runt Fedje har vi fått fångat några exemplar, så även i år.
Magnus Nilsson drog en på 7,9 kg under ett havskattspass på ett av dom yttersta grunden väst om Fedje. Djupet var runt 50-60 meter och den högg på en gråsejsfilé. Att säga att marulken är en fighter vore en överdrift. Det känns mer som att dra upp en stor tångruska. Men vad den inte har i kämpatakter eller utseende tar den igen på matbordet, där räknas den som en stor delikatess. Som brukligt när vi åker till norge så samlar vi ihop några hundra var och köpa lite priser för. När vi åker till Fedje har det blivit tradition att ha en avslutningsfest med lite god mat sista kvällen. I år var det enorma berg med räkor som dukats fram av vårt trevliga värdpar. För att få lite extra krydda både under fisket och avslutningsmiddagen har vi alltid en liten prisutdelning i samband med middagen.
Läs
även Jörgen Larssons reportage om fisket i Fedje (Sportfiske
nr 4 1997) |
||||||||||||||||