Smakstart redan första dagen
Under de timmar det tog att åka ut till de första fiskeställena gjorde vi i ordning utrustningen. Under arbetets gång drog jag mig till minnes vad Jörgen tidigare berättat om fisket i sjön.

Under hans första resa hade de haft några minnesvärda kamper med stora fiskar. Den största som fångades vägde 29 kilo, men mycket tyngre hade tappats. Bland annat hade fiskekompisen Göran fått på en riktig best under ett av trollingpassen. Fisken hade bjudit ett rejält motstånd ända in till båtkanten. Där hade den sedan visat upp en bredsida som till och med fått de garvade fiskeguiderna att tappa hakan. Tyvärr slet den sig i sista stund. Fisken uppskattades till en vikt på runt 100 kilo. En nilabborre i den viktklassen hör inte till vanligheterna, men det är en kittlande tanke att monster av den storleken simmar omkring därute någonstans.

Göran Karlsson med "borre" på 29 kilo Foto: © Jörgen Larsson

Efter ett par resultatlösa test på vägen till vår slutdestination Kalabsha var vi äntligen framme. Vi hade fortfarande ett par fisketimmar på oss innan solen skulle gå ner. Kalabsha är ett av de hetaste fiskeplatserna vintertid för grov nilabborre Det var inte utan att det kittlade lite i nerverna innan vi lät vobblerna gå överbord. Nu började även flåset från filmteamet kännas i nacken. Att fånga fisk på beställning hör ju inte till det lättaste. Vi visste även att tiden skulle bli knapp på grund av alla nödvändiga, men tidskrävande kringarrangemang. Som tur var fick vi rena smakstarten på fisket. Vi hade inte trollat många minuter förrän Jörgen får det första nappet.

Snygga grabbar med snygga fiskar...

Efter ett par grandiosa luftsprång ligger snart en grann fisk på 12 kilo på däck. Inte en av de största, men ändå hade den bjudit på en stentuff fight som fått rullen att skrika i högan sky när den tog lina. Kort därefter blir det premiär för mig. Nappet kommer som en blixt från klar himmel. Med en fruktansvärd energi tar den vobblern och sticker. Efter en kort men intensiv kamp glider min första nilabborre in mot båten. Där gör den ett sista spänsthopp innan Negrashi med säker hand lyfter den ombord. Prick 15 kilo tynger den vågen till. Innan vårt korta första pass är över fångar vi ytterligare två exemplar. Jörgen får en på 5 kilo och Strömberg klämmer till med dagens största på 17 kilo. När solen sjunker ner bortom horisonten packar vi ihop grejerna. Nöjda med dagen slår vi nattläger i en skyddad vik vid en av de närliggande öarna.

Negrashi och Björn Strömberg med kvällsfångad nilabborre på 17,0 kilo. Bete: Dephtrider Clown

En av Nassersjöns många naturhamnar

Möte med monsterfisk
Efter en natts välbehövlig sömn fortsätter vi fisket på Kalabsha. Vi är superkoncentrerade på fisket och pratar inte så mycket. Med krampaktiga grepp om spöna och med blickarna fixerade vid spötopparna, trollar vi fram över den kuperade botten. Djupet varierar mellan 5-10 meter. Spöna vibrerar häftigt av de stora vobblernas gång nere i djupet. Trolla efter nilabborre på Nassersjön är inget latmansarbete eftersom det inte fungerar att sätta spöna i hållare. De sekunder det tar att rycka ut spöt och göra mothugg är oftast all tid de behöver för att spotta ut vobblern.

För att ha en chans att fästa kroken i den stenhårda abborrkäften måste ett par kraftfulla mothugg sättas in direkt. Med spöhållare skulle man även mista tjusningen i själva nappögonblicket. Det är minst sagt en häftig upplevelse att hålla i spöt när det hästsparksliknande hugget kommer. Inom loppet av en sekund kröker sig spöt till bristningsgränsen. Samtidigt töms rullen på lina i ett rasande tempo. Och det är inget du kan göra åt det, hur hårt du än har ställt bromsen. Hur beredd man än är känns varje napp lika hårresande och overkligt.

Ramadan vänder båten framför grundtopparna så vobblerna stryker utmed kanterna. Nilabborren står ofta i skydd av branta klippor där den ligger i bakhåll för bytesfisken. Ibland fastnar vobblerna i berget. Detta får våra nerver i ordentlig darrning eftersom vi till början tror det är fisk. Ursinniga mothugg drivs in i klipporna, men snart lär vi oss märka skillnaden. När en nilabborre kliver på är det ungefär samma som ett urbergsnapp - bara med den skillnaden att "urberget" nu plötsligt rör sig med expressfart åt motsatt håll.

Framåt kvällen får vi uppleva en hektisk napperiod. Jörgen inleder med ett par snabba fiskar på 18, 15 och 12 kilo. Själv får jag en på 15 kilo. Snabbt därefter får Jörgen ett fruktansvärt napp som håller på att tömma hela rullen. I sista stund får Ramadan vänt på båten så vi kan följa efter fisken. Att det är något riktigt stort på gång är inte att ta miste på. Inte en millimeter ger den med sig. Står inte fisken helt still, så rycker den lina av rullen i agressiva utrusningar. Vi måste hela tiden följa efter för att ha kontakt med den. Jörgen undrar lite förskrämt om det är en skenande egyptisk buss han krokat. Efter en dramatisk kamp händer det som inte får hända. Besten sliter sig med ett häftigt ryck. Ett besviket avgrundsvrål ekar unisont från våra strupar. Jörgen svär att det är den mest djävulska fisk han någonsin haft på, alla kategorier. När han vevat upp vobblern ser vi vad som hänt. Trekrokarna på vobblern är både ihoptryckta och uträtade. Ändå använde han en av marknadens absolut starkaste. Se filmsnutt från händelsen (Mpeg 1,3 Mb)

Här är det inte läge för några skämt kan jag lova. Det var knappt jag vågade knäppa kortet.

En tryckt stämning över den tappade monsterabborren lägrar sig över oss under det fortsatta fisket. Stämningen blir inte bättre när även jag tappar en fisk i mycket fint format. Förtvivlat tittar jag ut över vattenytan där den just tackat för sig med ett akrobatiskt jättehopp, samtidigt som den retfullt spottade ut vobblern. En snabb titt på krokarna avslöjar samma eländiga resultat. En av krokspetsarna är rak som en spik. Hjälplöst tittar vi på varandra när vobblerna går över relingen för dagens sista runda över grundet. Strömberg försöker muntra upp tillställningen med sitt favoritutryck "mister du en står dig tusen åter" men det är ingen som skrattar.

När vi återigen befinner oss över det hetaste stället får jag ytterligare ett påslag som får håren att resa sig i nacken. Blixtsnabbt kastar jag mig upp från bänken och sätter in ett par desperata mothugg. Detta resulterar endast i att ännu mer lina dras av spolen. Ändå har jag så hårt ställd broms att jag knappt kan dra den av rullen med handen. Det är inget som fisken bryr sig om, det verkar som den inte ens märker det. I ett obetänksamt ögonblick trycker jag till med tummen på spolen för att mildra rusningen. Ett amtatörmisstag som endast resulterar i en oerhörd smärta när skinnet skavs av. Rusningen vill aldrig ta slut och återigen tvingas Ramadan vända båten. Plötsligt visar sig fisken i ett mäktigt krumsprång, vattnet står som en kaskad i landningen.

Ett sista desperat försök att bli fri från den förhatliga vobblern...

Vi ser att den inte är lika stor som den jag tappade, men det är ändå en rejäl bit. Plötsligt ändrar den taktik. Den dyker plötsligt mot botten och de knivskarpa klipporna. Jag håller emot för allt jag är värd och lyckas stoppa rusningen. Nu parkerar den istället i mellanvattnet. Efter en hård press börjar den plötsligt lätta i oroväckande fart. Tydligen så har den återigen ändrat strategi. Jag ser linan resa sig snett utåt i vattnet när fisken tar sats för det sista utbrytningsförsöket. Som skjuten ur en kanon bryter den vattenytan. Hjärtat slår frislag när jag ser att vobblern endast sitter lite lätt i mungipan.

Undertecknad med nilabborre på 24,7 kilo.

Det är när de hoppar som de flesta sliter sig. Som tur är sitter den kvar och Negrashi lyfter ombord den med ett rejält grepp i gälarna. Jag tycker den ser enorm ut men den visar sig väga mindre än jag tror. Vikten fastställs till 24,7 kilo innan den återfår friheten. På vägen in frågar jag om det är någon som vill vara vänlig nog att skänka mig ett plåster till den svidande tummen.