Kaffe
och slätrocka i Skottland
Text och Foto © Bengt G N
Min årliga fiskeresa till de Brittiska öarna gick i år till Oban i västra Skottland för fiske efter Slätrocka. I våra egna vatten är de sedan 70-talet borta, men en liten spillra av bestånden finns fortfarande kvar i västra Skottland och på västra Irland. Ett skäl till att de finns kvar är att för drygt 25 år sedan började Glasgow Museum ett märkningsprogram för att förhindra en total utrotning av arten även längs de Brittiska kusterna.
 |
Även om så gott som all Slätrocka går tillbaka, så märker tyvärr inte alla charter-skeppare sina fiskar, återfångsterna är hur som helst mycket goda - för de flesta fiskar som kommer upp är antingen märkta med en ”tag” eller så har de läkta märken ute i vingspetsarna efter tidigare gaffningar. Snacka om re-cycling…Den enda platsen med goda odds / kvalificerade skeppare som jag vet om är Oban i Skottland. Det ligger knappt 50 mil från Newcastle, dit färja går från Göteborg. Det är enda UK-färjan från Sverige, med DFDS Seaways. Bor man nära en flygplats som Ryanair trafikerar är det och hyrbil från Glasgow ett smidigt alternativ. Det finns gott om billiga B&B-ställen på gångavstånd till hamnen och centrum i Oban. Skepparen nr.1 är Ronnie Campbell med båten Laura Dawn, han fångar mer än de andra gör tillsammans. Tel +44-(0)1631 750213 eller mobil +44-(0)7721 640024 . Det finns ytterligare en bra skeppare som även samarbetar med Ronnie, Donald MacLean med båten MFV/Cheviot. Är man entusiast så är det varning för andra skeppare. |
Fisket är inte så pryl-krävande. En rulle med bra broms krävs i storlek minst Penn 4/0 och ett 50 lb spö. Ok, det går att ta hjälp av tummen, men det är lite tröttande efter ett tag. Jag fick stå och bända i 45 minuter med min första innan den kom ”loss” från botten. Innan dess hade ”vi båda” gett och tagit tillbaka några varv var på spolen. Det är fantastiskt, men med så gott som full broms på rullen så smög det ut lina som om det vore en vinsch i andra ändan när man väl fått in något varv.
Riggen
är väldigt enkel. En löpbom (zip-slider) på huvudlinan till
en kraftig svivel och därefter ~3 meter med kraftig mono (ej kraftigare än
att den går att knyta) till en obehandlad snabbrostande krok med intryckt
hulling i storlek 10/0-12/0 med ett 2-punds-bly och mycket löst satt broms.
Om det är så att det rinner ut lina hela tiden pga ”spring tide”
så är det bara att hissa ner ytterligare ett 1-punds-bly längs
linan så tystnar det lite i knarren. Det är underbart att höra
ljudet av knarrbroms i 10-20 sekunder - särskilt om det är ens egen
rulle som låter - medan man spänner på sig bältet. Meningen
med denna riggen är att fisken ska kunna dra iväg med betet en bra bit
innan man börjar veva, alltså inget mothugg utan fisken krokar sig
själv oftast i mungipan av sin egen vikt när man distinkt vevar och
sträcker upp linan.
Det finns andra lösningar också. Huvudlina knuten till lång wind-on-leader till svivel och därefter 60cm kraftig mono med krok, blyet fästs i sviveln och halvhårt ställd broms. Det kräver ”hands on” hela tiden och omedelbar ”vevning” om firren inte redan har krokat sig själv med bromsen, annars spottar den ut direkt. En del säger att om det finns fisk så kommer den tillbaka för nya försök om och om igen så det ska fånga lika mycket i alla fall. Detta förhindrar att betet sväljs för djupt så att firren krokas i magen, vilket är knepigare att kroka loss Man sticker gärna inte ner armen i en sån rävsax…. Självklart så är valet av rigg lätt för en charter-skeppare, hans kunder behöver få upp fisk så han får mer kunder… han hade inte mycket till övers för alternativ 2.
Slätrockan
har ordentliga tänder (nästan på rullar) för att kunna krossa
hårda bottendjur på djupt vatten, men tar till sig bytet genom att
suga åt sig det. En kombinerad ”biter & sucker”.
Jag bokade fisket med Ronnie väldigt sent, men fick i alla fall 2 dagars fiske med lite blandat folk från Skottland, England och Sydafrika. Vi fiskade på ~150meters djup (400´-600´), en halvtimmes gång från hamnen och i närheten av ön Mull. Betet vi använde för dagen var frusen makrill med avhuggen stjärt, ibland toppat med lite Bläckfisk. Slätrockan äter det mesta, det gäller bara att hitta vad den föredrar för perioden. Jag har läst att den föredrar gammalt, gärna det som varit fruset, framför färskt. Tidvis är det Sej eller Bleka som gäller. En som jag fick upp spottade ut en halvsmält Dogfish. Den största någonsin på båten var tagen på en gädda. Den verkar vara kannibal och har även tagit Lax, Mört, Sill mm.
Det
är ett jäkla bändande innan man får upp dem från botten.
Det är butt-pad och harness som gäller. Min första och största,
en 107 lb= 49kg hane tog ~1 timme och en kvart att få till ytan. Måtten
på denna var 73 tum lång och 56 tum bred = 185cm x 142cm.
 |
En tonåring på båten krokade en stor (som aldrig kom upp) och skepparen band direkt ett rep om midjan på honom så att han inte skulle bli nerdragen om fisken rusat och han hade ställt bromsen för hårt, och ordnade även en stående fighting-chair för krafterna tröt för honom inom tio minuter. Rejält ont och skakigt i vänsterarmen på kvällen och känslan av ryggskott när jag krokade min tredje direkt efterföljande dag. Jag hade alltså jätteflax och fick 3st på 2 dagar. Totalt tog vi 3 st ena dagen och 1 styck den andra dagen på 8 respektive 7 man vardera dag. Ödmjuk som jag är påstod jag att jag fick min beskärda del, Skottarna som lagt 15-20 fiskedagar totalt de senaste 5-6 åren utan att få ont i ryggen höll dock inte med om det… det sista jag hörde av dem var: but a bad day's fishing is better then a good day at work. |
I år har det varit ett fantastiskt fiske med i snitt på drygt en per dag och tidigare år som bäst ett par tre stycken per vecka. Det kändes som att vara inbjuden till älgjakt för första gången i sitt liv och få skjuta en 6- en 10- och en 12-taggare, väl medveten om att det finns 20-taggare … Jag har efter min hemkomst läst fångstrapporter på upp till 8 st på en dag, frågan är om det är en återhämtning av bestånden eller om det bara är ett tillfälligt bra år?
Specimen-storlek är 150 lb för honor och 100 lb för hanar som kämpar betydlig mer. Alla stora exemplar, +180 lb är honor. Brittiska rekordet ligger runt 228 lb, jag misstänker att man behöver dialys efter att ha lyft upp en i den storleken.
Det finns en hel del att läsa på Davy Holts sidor på nätet, han är väldigt ”conservation-minded” och driver den linjen till 120%. Han är också en av eldsjälarna i märkningsprogrammet. Det han skriver är det enda vettiga jag har hittat på nätet, förutom det man kan lära sig / fråga om / diskutera på olika bullentin-boards. Davy har bland annat lagt ut ”Code of best practice for the capture and release of common skate by recreational anglers” och tabeller för att viktbestämma Honor och Hanar efter att man har mätt längd och bredd på dem. Numera vägs de aldrig på våg. På det här forumet har det diskuterats mycket Skate på sista tiden - AnglersNet Forums-Sea Fishing - med bla Davy som fiskar från Lochaline, även det i ”The sound of Mull”.
Det är verkligen kul att sitta och vänta det finns tid till mycket snack och kaffe på huggen och höra hur linorna knarrar ut lite sakta ur rullarna i takt med guppandet, tidvattnet och även betestjuvarna som gör sitt till (Dogfish). Eftersom vi körde med väldigt lös broms så blir det mycket knarrande, det vore nästan fränt att ha haft det på band som ett minne av resan.
…
och så var det ju det där med kaffet.
Så fort vi fått
i grejorna efter första nedsläppet var det dags för kaffe. När
det svalnat till att bli drickbart så började min knarr att väsnas
och det var dags för min 107-pundare.
Därefter var det tyst på
båten till eftermiddagskaffet. Nytt väsen och en 60-pundare landades
snabbt innan kaffet var iskallt. Jag fick i alla fall i mig lite kaffe, och efter
det skulle det skulle alla på båten ha kaffe istället för
te. Det var ju helt otroligt den där svensken fick napp så fort det
var kaffedags. Den andra dagen var det slut med regn och blåst, och efter
nedsläpp var det kaffedags. Vi skojade friskt och invigde några nykomlingar
på båten om kaffe-lyckan och ni kan väl gissa vad som hände
när det var dags för kaffe? 95 lb vägde den.
Nåväl jag kände mig lite sliten efter tre firrar och var lite okoncentrerad när det var dags för dagens eftermiddagskaffe så inget mer hände, för den delen norpades mitt kaffe hela tiden. Men det är så med fiske efter Skate och andra bjässe-arter som tar hårt på krafterna you pray you don’t catch another…Det är ”Black coffe” som gäller, och det går an med lite socker men absolut ingen mjölk i.
Jag
tycker det är lämpligt att avsluta med några rader av Davy Holt
“Skate fishing is a waiting game..
You wait for a take...
You wait
for the skate to move off the bottom...
You wait for it to stop running back
to the bottom...
You wait for the skate to move off the bottom...
You
wait for your back to give in...
You wait for your kidneys to appear in your
neck..
You wait for the fish to the surface .......................... THEN
you can't get re baited quick enough to try for another :-)
Yep watch out
for the tail.. some lovely razor sharp thorns there, the cheeks on a male again
lovely sharp thorns also two patches on the wings, THE MOUTH...they can "throw"
their mouths out quite far and catch the unwary fingers,hand, arm,leg…. well
only kidding about the leg(I think)”
Fiska hårt / Bengt
Är
det någon som undrar något hör gärna av er
bengt@monsteraspressdetaljer.se
