Saltströmmen 2000

Nä nu får det faktiskt vara juni snart! Utbrister Michael, en av de mer fisketokiga personer i gänget som ska åka till Norge. Detta var i januari så ni kan ju förstå frustrationen i hans röst. På den här nivån var det och är det i detta fiskeglada gäng som stöter pilk och väter lina ihop. Tidigare resor (2st) har frustrationen varit stor över att inte ha en egen lämplig båt. Det har mestadels varit ekoloden som gjort oss mer eller mindre tokiga. Lod som funkar bra i Vänern, har problem i 100m djup och kraftig ström. Trots detta har ju inte resultaten varit fy skam med toppar som: Sej 17,9 och Torsk 25,2 samt en större mängd mer normal fisk.

Inför årets resa så hade en 5,6 m styrpulpet med en 50hk 4-takt köpts med ett vad vi trodde bra ekolod (fel fel fel). Men mot alla odds så blev det juli efter månader med minutiösa förberedelser och mycket tjöt. Resans medlemmar bestod av fem personer, Tommy och Michael (eldsjälarna), skulle åka lite tidigare med båten och tre lite senare Fredrik, Jörgen, Henrik. Att två åkte några dagar tidigare var på grund av läkarföreskrift (akutus fiskefrossus) och som alla vet så finns det ju bara en bot mot denna eländiga sjukdom.

Dag 1 & 2
Som vanligt var snax-föråden stinna inför färden och vi hade bara 150 mil till den hägrande Saltströmmen. Resan var igång, men till vår stora förvåning var det nästan läge att sjösätta båten efter halva resan. Som ni säkert minna så var det "lite" blött i somras och det var översvämning i Yttererhogdal. På grund av att de hade glömt att informera om att riksväg 45 var avstängd så stod vi inför alternativet med 20 mils omväg via kusten eller 3 dm vatten på vägen. Det var en ny erfarenhet att köra bil i strömmande vatten, lite kul var det.

Nåja efter 22 timmar sträckkörning var vi framme. Nu var det bara tre timmar till det att vi kunde få stugan på saltströmmens camping. Vi parkerade under bron och slumrade i tre timmar. Nycklar till stugan fixades och båten tömdes på nolltid.
- Ska vi sova eller? Ett stort flin syntes på bådas ansikten, för nu var den akuta fiskefrossan betydligt kraftigare än sömnbehovet. Ut i båten, för visst såg det extremt bra ut idag? Med yttre förhållanden på 10 plus och vindstilla var det ju bara att dra iväg. Ett större område fiskades av och vi letade oss in i Skjerstadfjorden med siktet inställt på kveite (efter tips från Carlo och reportage i FJ), stendött. Något slokörade körde vi hem mot bryggan då Michael sa:
- Är det inte väldigt mycket mås i strömmen? Mycket riktigt så hade ett stort stim med sill vandrat in i saltströmmen, och som alla vet där det finns sill finns det sej. Taktiken var klar, ner med stora shadar enligt modell Röst och veva som en tok.

Vi använde två varianter på tackel. Antingen modell Carlos med spridare, sänke och släptafs armerad med en 10/0 enkelkrok, variant nummer två var våra egenhändigt tillverkade 200g jigghuvud med samma krok på. På dessa tackel apterades 15cm shad i varierade färger. Som huvudlina använde vi Berkley Whiplash 0,20 mm, vilket vi rekommenderar varmt då den inte är lika sträv som Fireline. Detta kan tyckas vara oväsentligt men har stor betydelse då man vevar mycket upp och ner.

Ekolodet passade nu på att börja krångla, det var därefter otillförlitligt resten av resan. Vi enades genast om att införskaffa ett riktigt bra lod när vi kom hem. Som sagt, det fanns sej fast inte så stora. Några dussin med sejar på runt 3 kg med en topp på 7 kg gav oss goda förhoppningar för resten av veckan. Nu var fiske frossan stillad, efter 16 timmar på sjön segade vi oss i land och började att filéa de exemplar som vi hade valt att behålla. Nu var det de' där med sömn! När Tommy hade somnat stående för tredje gången filéande samma fisk, var det dags att rycka upp sig. Det blev lite hafsigt filéat och bums i säng efter en macka. Drygt 44 timmar utan sömn tog ut sin rätt, och vi sov djupt i 10 timmar som de änglar vi är.

Dag 3
Började dagen med att ringa de tre som nu var på väg från Västergötland för att piska på dem lite med historier om hur otroligt många stora fiskar vi hade fått, ja ni vet sådana där historier som skepparna på turfiskebåtarna hittar på. Visa av erfarenhet som de är så genomskådade de våran bluff, men de blev lite hetsade när vi berättade att det var gott om sill i fjorden. De lovade att genast bryta mot några hastighetsgränser till. Kaffe kokades mackor breddes och ut på Saltströmmens virvlar igen. Betydligt bättre snitt på sejen idag med många sejar på runt 7 kg och resans första på över 10 kg var raskt landad. Nu dyker de tre övriga i sällskapet upp och truppen är fulltalig. Nu antog man ju att de skulle vara så fiskesugna att det rann slem ut genom deras öron, men så var inte fallet. För dessa inte allt för stryktåliga varianter av fiskare var så trötta att de gick och lade sig i stugan istället. Detta firade vi två som var kvar i båten med att ta fyra till över 10 kg, varav två på drygt 13 kg. Nu måste ju bifogas att nästan all fisk med lite kaliber hade Tommy fångat, till hans stora munterhet och Michaels förtret.

Michaels mummel till fiskegudarna om orättvisa gav inget resultat. Efter detta gav Tommy många välmenande råd om hur Michael skulle veva, vända på jiggen och andra mycket elaka små tips som "varmt" mottogs av honom. Till Michaels försvar kan väl sägas att han försökte förverkliga sin dröm om att få en sej över 10 kg på spinnspöt där han använde Wigglers 100 g pilk. Denna metod var dock inte lika effektiv, tyngsta blev en 7 kg's. Efter detta tydliga bevis övergick vi helt till att veva shadjiggar.

Dels sorterades de mindre exemplaren bort, dels verkade det som de stora mestadels högg på vertikalt gående beten. Vi använde nu endast våra hemmagjorda jigghuvud, eftersom de var betydligt lättare att veva och gav minst lika mycket fisk som spridartacklet.

Dag 4
Slöhögarna som nu fått sin skönhetssömn, var nu ivriga och gav sig ut tidigt (eftermiddag), Michael & Tommy kände sig dock tvingade att sova åtminstone några timmar och anslöt sig senare under kvällen. Fisket hade inte varit lika bra på eftermiddagen, men lossnade framåt kvällen. Nu upplevde vi ett fantastiskt fiske, torsk på 20,5 och flera sejar över 10. Alla i båten fick många stora fiskar utom Henrik som pikades enligt alla konstens regler för sin babytorsk på 8,6.

Framåt småtimmarna avstannade fisket och de nytillkomna återvände till skönhetssömnen. Det skulle de inte ha gjort, efter lite nötande lossnade det rejält när strömmen vände. Ett stort sillstim kom in och det började koka i vattnet av grov sej. Under en fantastisk timme fick Michael & Tommy 6 fiskar, den minsta vägde 9 kg och den största 15,2 kg.

Dag 5-12
Varierande fiske dock inte av som kaliber som tidigare, dock med någon över 10 kg varje dag och gott om sej mellan 5-7 kg. Tommy blev överlycklig när han fick sin drömfisk, en kveite. Dock ett litet exemplar på bara styvt 5kg. Henrik stannade endast en vecka och lyckades med den stora bedriften att inte ha landat någon över 10 kg. Summering: De två veckornas fiske i Saltströmmen gav som ni förstår ett mycket gott resultat, samt ömmande axlar och rygg. Resultat: 25 sejar samt 8 torskar över 10 kg. Sej: 15,2 14,6 14,4 14,3 14,2 Torsk: 20,5 12,0 11,7 11,6 11,5 Kveite: 5,1 Samt några hundra sejar 5-10 kg.