| MED
JIGGSGPÖ I SALTSTRÖMMEN |
Tre mycket flitiga Saltströmmsbesökare
vid namn Sten-Gunnar Stensson, Arne Persson och Gunnar Åsman har just anlänt
hem från den den årliga 14 dagars vistelsen i den berömda tidvattenströmmen.
För Sten-Gunnar var det åttonde året i rad som som semestern
förlades
| till "strömmen"
för att utmana torsk, gråsej och havskatt. Men framför allt så
är det en annan marin art som har blivit något av en specialitet för
dom. Tillsammans
har dom med jigg och spinnspö utforskat omgivningarna i Saltdalsfjorden efter
en av havets stridbaraste kämpar, nämligen koljan. En kolja på
3-4 kilo bjuder ett mäktigt motstånd på ett vekt spinnspö,
fångas den sedan på grunt vatten så blir det inte mindre roligt.
Inriktningen har har under dessa år varit att försöka fånga
så stor kolja sommöjligt och det har dom verkligen lyckats med. På
bara 5-15 meters djup har dom hittat ett flertal ställen i Saltdalsfjorden
som ger kolja i mycket fint format varje år. |  |
Bara dom tre senaste åren
har resulterat i ett femtiotal granna fiskar över 4 kilo. Årets fiske
började med ett nedsläpp med hel sill som agn i 107 metershålan
som ligger innanför bron. Resultatet blev en torsk på 12 kilo, sedan
kom det en fraktbåt så dom var tvungna att veva upp och flytta på
sig. Då tyckte dom att det fick vara nog med djuphavsfiske för den
gången och packade ner havsfiskespöna. Detta blev förutom tre
nedsläpp senare i veckan på ett kattställe med tre katter i 5-6
kilos klassen som resultat, det enda fiske som ägnades åt något
annat än rent jiggfiske efter torsk och kolja under dom närmaste 14
dagarna. |
När
dessa tre herrar packade bilen Lördagen den 27 juni för den 20 timmar
långa resan till Saltströmmen så var det inte tunga 50 ibs spön
och jätterullar som stuvades ner i packningen.
| Nej, här
är det helt andra grejor som gäller, spinnspön i viktklasser mellan
20-70 gram och haspelrullar laddade med Berkleys Fireline 0,20. Det är grejor
som är perfekt timade för jiggfiske efter torsk och kolja. När
man läser artiklar om Saltströmmen så handlar det mycket om havskatt,
torsk, och gråsejar i magnumformat. Men att det är ett lika bra fiske
efter grov kolja är inte lika välkänt. Kanske är det dom ovannämda
stora tunga fiskarna som lockar alldeles för mycket för att det skall
vågas offras ett par fiskedagar på detta fiske. |
 |
En sak är säker
den som har provat fisket efter dessa urstarka kämpar och fått drilla
en fisk på en 3-4 kilo på ett vekt spinnspö ändrar mycket
snart uppfattning. En kolja är mycket starkare än en torsk i motsvarande
vikt och drar ofta lina av rullen så det skriker i bromsarna. Troligtvis
är den en av dom starkaste marina sportfiskar som finns att fånga i
nordiska vatten i förhållande till sin vikt. Den är en typisk
bottenfisk och fångas oftast i Saltdalsfjorden runt grund och på sandbottnar
på djup mellan 5-30 meter. På så grunt vatten påverkas
den mycket lite av tryckförändringar och har oftast brännt av allt
krut när man väl får upp den i båten. Koljan är ingen
utpräglad grundvattenfisk utan trivs också bra på djupare vatten.
Det är inte ovanligt att man ända ner på hundra meter kan fånga
dom. Själva har vi haft många givande fisken i t.e.x. Vannöya
på djup runt 50-60 meter. |
FISKETEKNIK
Koljan nappar bra
på både mete, pilk och jigg. Vid mete är ett Pater Noster tackel
med ett par upphängare eller en havsfiskebom med ett 1- 1,5 m långt
släp effektivt. Knyt på två till tre krokar i st 1/0-3/0 och
agna med mussla. Andra agn som räka och sill fungerar också bra men
mussla står i en klass för sig. Näta musslorna i Surgifix så
sitter dom bättre på kroken. Nackdelen med att meta är att koljorna
är försiktiga nappare och ofta är så glupska att dom sväljer
alla tre krokar innan man märker att dom är där. Vid pilkning gäller
det att försöka hålla sig så nära botten som möjligt
och med små korta pilkrörelser få pilken
| att
hoppa fram över bottnen. Det brukar alltid locka dom till hugg. Pilkar på
60-200 gram med trekrokar från 2/0-4/0 brukar fungerar bra tyngre pilkar
blir det dåligt liv i och dom lockar sämre till hugg. Men det kanske
allra trevligaste fisket är nog att med jigg och spinnspö utmana dom
mycket stridbara fiskarna. Jiggskallar i vikter mellan 30-60 gram apterade med
jiggar i olika färger brukar vara åtråvärda byten. Det verkar
som koljorna tycker mycket om skarpa färger på jiggarna. Dubbelstjärtade
gula har fungerat bäst för oss när vi fiskat både i Saltströmmen
och i Vannöya. |  |
Stensson-gängets
favorit är en chartreusefärgad 12 cm lång curly tail. Taktiken
har gått ut på att leta efter lämpliga sandbottnar utmed kanterna
i Saltdalsfjorden. När väl koljorna har lokaliserats har taktiken varit
enkel, men mycket effektiv. Vid svag ström har man märkt att det fungerar
mycket bra att släppa jiggarna rakt ner under båten istället för
att kasta ut och sedan veva hem. På detta sätt samlar man ihop dom
nyfikna fiskarna rakt under båten. I det klara vattnet runt Saltströmmen
är det inte ovanligt att man ser när både torsk och kolja går
till attack mot jiggarna. Ett tips från Sten-Gunnar är att söka
av kanterna på vänstersidan in i fjorden. Ett par sjömil bortanför
Godöyströmmen på vänstra sidan av fjorden finns många
fina platser med sandbottnar som koljorna trivs på
| Att komma över
5-kilos gränsen på kolja är ingen lätt uppgift men tre stycken
har dom lyckats med dom senaste åren. Den största fångades 1997
av Gunnar Åsman och vägde 5,140 gr. Den som vägde mest i år
fick visarn på vågen att stanna på prick 5 kilo. Den spöades
upp av Sten-Gunnar Stensson på den chartreus färgade favoritjiggen
. Det har inte bara varit kolja som har hittat fram till jiggarna utan även
mängder med torsk i vikter mellan 2-8 kilo. Den största torsken för
i år vägde 13 kilo och tog på bara 8 meters djup. Gunnar Åsman
passade också på efter en tuff kamp på spinnutrustningen att
dra upp en "kveite" på 8,8 kilo. |  |
Hälleflundran
bet över en förföriskt fiskad jigg på bara 9 meters djup.
Hade han kikat ut över relingen hade han säkert sett när den gick
till attack och svalde jiggen.Gunnar är till vardags yrkesfiskare i Vänern
men har även ett stort intresse för sportfiske. På semestern vilar
han upp sig och åker till Saltströmmen och jiggfiskar efter kolja och
torsk, nu finns även en hälleflundra på meritlistan. Ett gäng
med fiskeentusiaster från Taberg fick inte mindre än 5 stycken hälleflundror
på jigg under samma tid som Stenssongänget var där. Fiskarna vägde
mellan 3-6 kilo och fångades samtliga i mellanvattnet på djup mellan
10 -30 meter inne i Saltdalsfjorden.Ett välkänt begrepp bland havsfiskare
är att hälleflundra är hälleflundra hur stor eller liten den
än är. Det gäller bara att fånga en och det är inte
det allra enklaste. Att fånga 5 hälleflundror på jigg är
rent av en prestation. |
Fakta
om Koljan Koljan
(Melanogrammus aeglefinus) är en mycket bottenära fisk och håller
till på sand, grus och lerbottnar från ca 20 - 200 meters djup. Den
lever på musslor, snäckor, sjöborrar och andra bottenlevande smådjur.
I viss mån tar den ochså större byten såsom sill, lodda
och tobis. Koljan tillhör torskfamiljen, är lik torsken men har större
ögon och mindre skäggtöm samt mörk sidolinje med en mörk
fläck ovanför bröstfenan. Ryggen är mörkt grönbrun
med tre ryggfenor varav den främre är hög och dom två andra
är rundade. Den har ljusgrå sidor och vit buk. Munnen är ganska
liten. Det svenska
sportfiskerekordet lyder på 4,500 gr och fångades O Väderöarna
på en sillbit av Rolf Larsson den 24 oktober 1970. Rekordet är alltså
28 år gammalt och är ett av dom äldsta havsfiskerekorden som vi
har. Troligen kommer detta rekord att stå sig för all evinnerlig framtid
eftersom koljan är i stort sett utfiskad i dom svenska farvattnen. Spillror
av dom tidigare stora stimmen kan bäst kontaktas i Gullmarsfjorden under
vinterhalvåret. Koljorna som då fångas är av mindre kaliber
och väger sällan inte över ett kilo. Det norska koljarekordet ligger
på 6,04 kg och fångades i Stavern sept 1975. Världsrekordet är
inte helt oväntat en fisk som 1997 fångades i Saltströmmen. Den
vägde hela 6,800 gr. Maximal toppvikt för en kolja uppges till ca 10
kilo. |