För Jörgen lyckades inte fisket lika bra. Han fick lika många spättor som oss, men hade oflyt med de över tvåkilosgränsen. Det måste varit den världsberömda lagen om alltings jävlighet som trädde in för honom. Istället för rödspätta stod han ofta och fajtades med torsk och sej när de hade sina korta napprusher. Närmast kom han med en på 1975 gr. Bland annat fick han en sej på nästan 9 kg som pressade den klena utrustningen till max. Vevade man upp från botten utan fisk på kroken - då gällde det att veva för glatta livet. De gånger man slöade till och inte tänkte sig för small det oundvikligt på en sej i mellanvattnet. De var så glupska att de hängde med ända till ytan i sin jakt på agnen. Ibland var de t.om. så desperata att de hoppade ovanför vattenytan för att komma åt räkorna.

När napprushen klingat av på det första stället gjorde vi ett flertal omankringar i närheten. Även fast vi var helt utpumpade var det helt uteslutet att åka hem till stugan och sova. Att ett bra fiske snabbt kan omvändas till raka motsatsen har vi lärt oss sen länge. Det gäller helt enkelt att bita ihop och fiska vidare, för snart kan napprushen vara över. Vi får uppleva en underbar natt när vi fiskar i midnattsolens sken. Solen bara snuddar vid horisonten, sedan går den upp igen. Vi fångade fina spättor på de ställen vi provade, men bara en till över det magiska tvåkilos -strecket. Det var jag själv som fick nöjet att lägga en till samlingen på 2220 gr.

Av plattfiskmodell var det inte bara den rödprickiga varianten som kom upp. Vi fick även mängder med fina sandskäddor samt en bergtunga. Att vi inte fångade fler av bergtungorna berodde nog enbart på krokstorleken, med mindre krok och agn hade vi fått säkert fått många fler. Man kände ofta när de var där och småpillade på räkorna. Tackelbeskrivning bergtunga (62 kb).
Bergtungan och den största sandskäddan fångades av Jörgen och vägde 650 gr respektive 900 gr. Till slut sinade våra krafter och vi var tvungna att sluta. Att vi fått uppleva rena drömfisket var det inget tvivel om. Efter vårt drygt 30 timmar långa järnpass kunde vi summera ihop till hela 32 spättor över kilot. 15 av dessa passerade 1,5 kg och av dem var 8 st över tvåkilosgränsen. Snittvikten blev otroliga 1717 gr.

Susannas revanch
Det gäller att smida medans järnet är varmt, så även nästa pass fick gå i rödspättans tecken. Jörgen hade fortfarande en "oplockad gås" med en spätta över två kilo och hotade med att inte lämna ön förrän en sådan låg i fångstbaljan. Inte ens om han så skulle behöva vara kvar över vintern. Den här gången skulle vi prova ett annat ställe vi fått ett hett tips om. Med på turen var Mikael Andersson och hans flickvän Susanna Olofsson från Kinna.

I de flesta fiskegäng jag känner till är det mer regel än undantag att en viss vänskaplig mobbing förekommer när man lyckas dra mer eller större fisk än de andra. Kan man sedan slå bästa kompisens personliga rekord, då ger det bara extra krydda till munsvadan. Mikael var inte den som lämnade sin flickvän någon ro. Eftersom han hade familjerekordet både på torsk och rödspätta fick hon utstå en hel del gliringar från hans sida. Tonen var minst sagt både rå och hjärtlig. Det medförde verkligen inga förmildrande omständigheter i den båten bara för att man var tjej.

Några kokta räkor fanns inte att köpa på ön, så de var rena hårdvalutan. Själva hade vi enbart ett halvt kg kvar. Däremot fanns det räkor i rått format att köpa i en räkindustri på Rolla. De satt för dåligt på kroken för att vara riktigt effektiva, men vi hade ändå skaffat lite för att inte stå utan. Susanna och Mikael fick en påse råräkor av oss så de skulle ha något att fiska med. När inte Mikael såg smög vi även till Susanna en näve av de kokta, men med det förbehållet att hon var tvungen att använda dem själv. Mikael fick under inga omständigheter roffa åt sig av dem bestämdes. Med ett skratt tog hon emot dyrbarheterna och lovade dyrt och heligt att så inte skulle bli fallet. För att ytterligare öka hennes chanser fick hon även låna ett av våra hyperkänsliga "spättaspön".